Revir

I helgen hade vi ju folk över och en av killarna hade sin hund, Abbe, med sig. Idag har vi Andreas och hans hund, Egon, över på middag och Egon kände direkt att det varit en hund här tidigare. Han sniffade omkring helt maniskt och man fick knappt någon kontakt. Precis när vi sätter oss ner för att äta middag hör vi att han krafsar i rummet brevid - och vad betyder det när en hund krafsar? Jo, att han har gjort nr1 eller nr2. I detta fall var det nr2. Åååh, typiskt! Han som precis varit ute också, helt oförståligt! Så när vi håller på att ta bort det struttar han in i vardagsrummet och sniffar vidare och när jag kommer ut står han precis och kissar på min gardin! Det här med revir är en otroligt konstigt fenomen. Jag hade förstått på något sätt ifall han hade behövt göra det i sitt eget hem, men på annan plats? Va faaaan! Då blev jag förbannad! Så jag tog med honom till gardinen och visade vad han hade gjort och sa till med bestämd röst. Och det fungerade. Han skämdes nog, för resten av kvällen har han nu legat under stolen. Han är härlig på alla sätt och vis, detta var första gången han gjorde en sån här grej. Men det kan inte vara lätt att vara liten hund och känna att man måste markera sitt revir. Söta Egon!