Blodprov

Va till vårdcentralen imorse på en årlig koll och lämnade ett blodprov. Jag är verkligen världens mesigaste när det kommer till allt vad nålar heter. Ute i väntrummet går det an, då känns det inte så jobbigt. Men direkt när hon öppnar dörren till provtagningsrummet börjar hjärtat slå hårt, känns som att det ska hoppa ur bröstet, andningen accelererar och hyperventilation infinner sig. Måste ta djupa andetag för att inte gråta. Sen kommer frågan "Är du okej?" och jag måste svara...jag måste prata. Rösten bryter och jodå, där kommer den, tåren. Den smyger sig över ögats kant och rullar ner på kinden. Jag känner mig som en patetisk liten krabat. Hon frågar om jag behöver ligga ner, om jag är på väg att svimma. Jag säger till henne att göra det hon måste göra, att ignorera mig. Det är verkligen fånigt. Det gör inte ont, det känns inte ens. Hon får tala om för mig att "nu är det klart" - men lik förbannat är jag rädd varje gång jag ska dit. Usch! Tänkte jag skulle visa märket som blev, men det var näst intill osynligt! Stor bebis är vad jag är! :-)