Vilken underbar känsla. Jag har en vecka kvar tills min deadline är nådd och jag är helt i fas!
Livet känns så mycket bättre när man släpper all stress och bara fokuserar på nuet.
Lunchade med Mr C idag, vilket var väldigt trevligt. Har inte setts sen innan jul, så nytt löfte för i år är att hänga lite oftare - håller alla tummar jag har att vi kan hålla det :-)
När jag satt i min bil och väntade på att honom gled en farbror in på parkeringen med sin nya, fina bil. Det lixom glänste lite om den. Det fanns väldigt mycket lediga platser på parkeringen men farbrorn vill promt parkera mellan två bilar, på en tajt plats. (detta var en allmän parkering, inga utmärkta platser) Så han kör sakta, backar, kör sakta in igen. Kliver ur bilen och ställer sig bakom och tittar på den. "Kommer bilarna bredvid slå opp dörrarna på min nya, fina bil?" Han ser väldigt bekymrad ut, men sen lunkar han därifrån.
Gamla människor är roliga.... Han hade minst 10 platser runt omkring, till och med närmre dit han skulle, men ändå klämmer sig in där. Jag funderade på det här länge - var han en vanemänniska kanske? Parkerar han alltid på den platsen när han kommer till den här parkeringen? Var han näst intill blind och såg inte de tomma platserna (då bör han ju förövrigt inte sitta bakom en ratt)?
Nåja, slutgrubblat på det. Ikväll har mannen lagat underbart god mat och det har tittats på film. Minns inte vad den heter, men det handlade om ett tåg som löpte amok - bra film tycker jag nog.
(jag vet - jag är mästare på att återberätta film/böcker :-) )
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar