Ett nytt liv

Överraskning är ordet, eller njea, äventyr är nog bättre. Och oj, vilket äventyr jag påbörjade för 11 dagar sen. Ett nytt liv - bokstavligt talat.
Onsdag för två veckor sedan föddes vår dotter. Vår underbara, perfekta, glädjespridande, älskade dotter - Alice.

Jag vet att jag inte varit helt klar med att jag varit gravid, och det får jag väl be om ursäkt för. :-) Allt prat om att kakorna gjort mig rund och god har ju inte helt och hållet stämt, utan det är som sagt något mer underbart som gjort att magen putat ut.

Det är ett par stora förändringar som skett på sistone som jag, av olika anledningar, valt att inte nämna tidigare.
I februari förra året friade jag till min stora kärlek och på nyårsafton gifte vi oss. En kärleksfull dag som vi firade med en enkel och vacker vigsel i hemmets lugna vrå. Min mamma, mannens föräldrar och syster med familj delade dagen med oss.

Lite amerikanskt ska man ju ha "something old, something new, something borrowed, something blue" Jag hade på mig en enkel klänning (blå och vit) som jag sytt själv, vackert pärlhalsband lånat av mannens mormor, härligt matchande örhängen nyligen fått i julklapp av svägerskan. "Something old" blev en ring som jag fick av min mamma när jag fyllde 15. Då mina händer svällt upp och var stora som kabanosser kunde vi inte köpa vigselringen då, utan det får bli nu framöver när svullnaden har lagt sig. Så, vid bytet av ringar använde jag den vackra ring jag fick av mamma.

Just nu sitter jag i soffan med min älskade familj. Det är svårt att göra mycket annat än sitta och titta och konstant bli överraskad över hur perfekt vårt barn är. Mat och luft känns väldigt sekundärt. Alla säger att sina barn är de finaste i världen, men jag är ledsen att meddela att ni har fel! :-)