Skönhetssömen lyser med sin frånvaro

Man sover gärna (eller va fan, gärna och gärna...) dåligt som småbarnsförälder. Man har de små liven att skylla på och det känns lixom lite bra. Men de nätter, som inatt, när jag INTE kan skylla på enbart kidsen så blir jag lite bitter. Gick och la mig kl 20:00 igår för att jag skulle försöka komma ikapp med lite sömn. Kl 00:20 hade jag fortfarande inte somnat! Låg och vred och vände på mig, blundade men mina ögon försöker se allt som händer i den bild jag har i huvudet. Som om det är en film jag tittar på och jag vill inte missa en enda detalj. Vill och behöver veta hur filmen ska sluta.... Blir avbruten, måste gå på toa, när jag kommer tillbaka så har nån jävel spolat tillbaka filmen så jag måste börja om från början! Suck! Mellan 00:30 och 02:30 var lilleman väldigt orolig. Han fick in en och annan armbåge och häl upp i ansiktet! När han äntligen somnade vid 3 lyckades jag också knåpa in. Det sista jag tänker är "om jag somnar nu, så får jag sova 4 timmar iallafall". Ack, så fel man kan ha. 04:45 kom ledsen lilltjej in och behövde kramas. Skönhetssömnen lyser med sin frånvaro. Hur ska jag kunna hålla mig vaken när jag sitter hos frissan ikväll..... Gäsp!