Hjärta av guld

Sprang på en klasskompis här om dagen som jag inte träffat på något år. Hon har tvillingar, 6-åriga sådana, och nu när jag träffade henne hade hon en liten bebis. Söt som socker va han den lilla 5-månaders grabben. Och glad som få. Efter att ha fikat en stund visade det sig att detta barn, detta fina barn, inte var deras biologiska - utan ett fosterbarn. Utan att veta om de i framtiden kommer få permanent vårdnad, utan att veta när/om de måste återlämna barnet till sin mamma, tar dom in honom med öppna armar. Älskar honom som om han vore deras egen son. 6-åringarna älskar att ha en lillebror. Mitt hjärta bankar hårt och ögonen blir fyllda av tårar. Är det tårar av glädje över det vackra dom gör? Eller är det tårar över den smärta dom kommer känna om dom måste lämna tillbaka honom? Hon har iallafall ett underbart hjärta av guld!